Har varit på anhörig vecka i veckan, jääte skönt att få säga till min mor hur jag har påverats och det har kännts jätte bra...
men då när vi var påväg hem från Piteå regnade det och sol under helt resan den tog tre timmar, körde väldigt sakta hela vägen. när vi kom in i lainejaur låg vi på 45 km/h kanske. kom ett led med motorcyklister på andra filen. jag satt fram, helt plötsligt springer en jätte fin golden retriver ut på vägen från ingenstans. dunk lät de. och jag bara skrek och skrek och kändes som att magen var på väg upp. vi hade kört på den stackars hunden. huvva.. när jag tänker på det får jag bara rysningar i kroppen. och ser framför mig hur allt hände i slowmotion. de var inte vårt fel, det vet jag men de känns ändå förjävligt. Och stackars hundägarna som förlorade en vän och ett husdjur.

Nej nu blir det snart sängen och en önskan om att morgondagen blir bättre.
puss