Vilken fantastisk känsla de är när man inser att man är ensam...
speciellt när man tittar ut genom fönstret och ser regn och åter regn när blåser så mycket att de skramlar i fläkten och när man har en stor soffa och som skulle rymma 8 pers. Men man sitter där ensam och direkt kommer känslan "ensamhet". Man lyssnar på sköna lugna låtar för att man vill känna just lugnet. Men alla lugna låter påminner en städigt om just "ensamhet".

Jag får kryp i kroppen, det spritter i varenda muskel och jag vet inte vad jag ska göra. Kollar i kylen tio gånger, tittar ut genom fönstret över storgatan i hopp om att se något intressant. Kollar telefonen flera gånger ihopp om att man kanske inte hörde när man fick ett sms, but still nothing!

Nej ska fortsätta mitt sjukt tråkiga liv just nu, och drömma om till imorgon då man kanske får återse trevligt folk!