It beats for you, it bleeds for you.

Tror att jag tog igen all sömn jag hade missat i måndagsnatten. För att igår när jag räknar räcker inte fingrarna till, sov hela 15 timmar. Nu börjar jag vara i mitt esse igen, det vill säga om jag sover så länge igen denna natt. Har kli i kroppen men absolut ingen energi till att göra mig av med de. Att ligga i min underbara säng och lyssna på musiken jag älskar duger gott och väl.

Tror inte att jag är ensam om att känna att man drömmer sig bort och tänker "om jag ändå fick ha de så" eller "den här vill ja ha på min begravning" eller "den här förknippar jag med". Har en speciell låt som jag alltid kommer att tänka på samma person. Jah cure - To your arms of love. Tänker på Tobias som en gång fanns i livet, låten var våran och vi lyssnade på den tillsammans ofta. Dem som "läser" min blogg har nog hört talas om honom förr. Han var min klippa för två år sedan när allt var som värst. Han var där när allt var som värst, muntrade upp mig och lovade att allt som var dåligt nu skulle en dag bli bättre. Kan nog ärligt säga att jag var kär i honom. Var alltid pirrigt att prata med honom och han fick mig att bli varm och sa alltid dem rätta orden. Efter en månads uppehåll hörde han av sig igen och två veckor efter de tog hans sitt liv. Han ringde mig 40 min innan han dog och jag minns de som att de var igår. Var på fest och såg att han ringde, kollade på telefonen men tänkte att jag kunde ringa honom senare. Det blev inget senare. Var en tuff period i början när jag anklagade mig själv för de som hände, var arg för att jag inte bara svarade, hade jag kunnat förhindra detta. Men idag gör jag inte längre de. Är mest glad för att han var en av dem finaste och varmaste människorna jag träffat.

Jag kan dessutom säga att jag inte tillhör dem som säger att de är egoistiskt att ta sitt liv. Nu är jag inte för självmord, men har man en dag bestämt sig för att ta sitt liv finns det ingenting som gör att man kan förhindra de. Och är människan kapabel till att ta sitt liv är dem nog redan nedanför botten för att inte känna mening med livet. Och ingen kan göra någonting, när människan i fråga redan har gjort valet.

Blev då ett sånt långt inlägg! Sorry. Var helt enkelt tvungen att göra en lång historia lite mindre lång. Nej jag är inte deppis och ligger inte i skrivande stund ångest. Är mest glad över alla fantastiska människor jag har träffat som gjort ett intryck på mig! Danke.



Cause when i am down, down and out.
You lift me up off my route.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0