Är överlycklig och helt till mig över att vi snart drar. Men får samtidigt en feeet klump av ångest som går från botten av magen och upp till halsgropen. Att packa ner allt, vika ihop och dra igen dragkedjan på väskan. En månad kvar. En månad kvar till de bästa som kan hända, till det jag velat göra flera år, till det jag behöver mest. Lämna allt och alla ska bli skönt, inget illa menat. Men de drar ihop sig och måste faktiskt säga att jag är nervös. Kanske jag kommer hem efter en månad, kanske ett år, kanske aldrig. Återstår att se.

Sluta grubbla för i helvete och stäng igen ögonen!!