Ibland kan jag inte annat än att skratta åt katterna ibland. Dem har en otrolig förmåga att klättra upp på garderoben, och sedan inte kunna ta sig ner. Och hittar dem väl en lösning som att hoppa ner på sängen som en landningskudde så står dem länge och väl och tvekar först.

"ska jag? vad händer? hur långt är det ner? Kan inte Moa komma och ta emot oss?"

Nej för det kan jag inte, lever efter tanken att har man varit så idiotisk att man gör de valet man gör, då får man leva med det också.