Har idag lämnat över Sigrid och Sally, intalade mig själv väl och länge att det skulle bli så skönt och skulle inte alls vara ledsamt. FAIL! När jag hörde att Fredrik och Daniel gick ner från trappen och tanken på att mina små bebisar låg i kattburen och att dem skulle få ett nytt hem var lite hjärtskärande. Har ju blivit van att speciellt Sally ska ligga på mitt ansikte varje natt och kurra. Nu är de tyst, inget jamande, inget klösande och inget kurrande. Kommer bli en tuff natt men imorgon kommer det vara bättre. Är ingen kattmänniska och kommer nog aldrig att bli det heller. Dem är i goda händer!



Ojoj, be strong Moa don't let your heart break you down. Buhu!