Happ då var vi på numero två! Min första kärlek.
Antar att dagis inte räknas. Så min första riktiga pojkvän var en kille som heter Oscar.
Vi var tillsammans i tre månader tror jag, han var väl egentligen inte riktigt min typ. Men jag blev kär glad och sprallig! Minns att många kallade honom toffel och slängde kommentarer till mig att jag hade gjort honom till de. Och jag kan idag faktiskt förstå att när man är runt 14-15 och är kär att man har lätt att tappa sina vänner. Och att om man som vän blev arg eller avundsjuk. Jag minns att vi var med varandra varje dag så länge det bara gick, jag fick inte vara ute längre än till nio i nian. Men efter att vi blev tillsammans fick ja vara ute längre och vi fick sova över hos varandra mer. Haha är så jäkla roligt när man tänker tillbaka då man var 14 år. Allt man gjorde som man inte borde ha gjort. Att man trodde att ens vänner var ens bästa vänner och att man alltid skulle vara de. Hur många år det skulle ta innan man blev 18 och sen 20! Och poff, här är man idag. Och livet ser inte alls ut som man hade trott tidigare.

Det är rätt skönt ibland att vara lite äldre lite klokare lite mer dum. Man brukar säga att man önskade att man var ett barn igen, men samtidigt så skulle inte jag ändra på ett dyft av det som en gång var!


Moa 14år!