Hatar egentligen den där frågan för att alla skriver så ingående om vad kärlek är.
För mig är kärlek till någon som man kan älska men samtidigt kunna hata. Så länge det finns hat finns kärlek.

Mina största kärlekar går dock till mina tappra syskon!

Till Maja för att hon är så stark trots allt tråkigt som hänt henne.

Till Myra för att kämpar på så bra kring alla omständigheter, önskar att jag kunde vara den systern för henne som hon förtjänar och kan se upp till.

Till Ludvig trots ADHD ADD och asbergers kunna vara den där mysiga lillebrorn som är så fokuserad på vad han vill göra och lägger ner sin själ i det han bygger eller konstruerar.

Till Agnes som är som de enda barnet i familjen eftersom att det är en sån stor åldersskillnad mellan oss, hon är så rolig smart och en fantastisk lillasyster.

Jag önskar mest av allt att jag kunde finnas där för mina syskon mer än vad jag är, känner tyvärr ibland att jag inte räcker till och att jag inte har energin. Men jag älskar er oerhört mycket!


Ludvid och Jag.

Maja och Jag.

Jag och Myra.

Agnes och Jag.